Hemma igen

Jodå, vi kom allt hem igår. Vi var hemma i huset helt enligt plan strax före klockan ett fredag eftermiddag. Barnen (och även vi vuxna) var fantastiska under hela resan – de mardrömsscener vi hade målat upp infann sig inte. Men vi var alla väldigt trötta när vi kom hem. Det var en kamp att hålla oss själva och barnen vakna så länge som möjligt för att någorlunda börja komma in i svensk dygnsrytm igen.

Barnvagnen försvann på resan – men dom har lovat att köra hem den till oss igen så fort de hittar den (dom hade hittat den på Heathrow hävdar de).

Vi orkade inte fotografera så mycket under den cirka 40 timmar långa resan, men liten bild på gaten i Singapore orkade vi ta i alla fall…

Rasmus, Jenny och Julia i gaten på Singapore's flygplats, i väntan att få gå ombord på flygplanet

Nya Zeeland Onsdag 2011-03-02

Kanske den minst aktiva dagen på hela Nya Zeeland-resan(?). Efter att ha checkat ut från campingen så åkte vi en dryg timme till den plats där de spelade in byn Hobbiton, Shire, i Sagan Om Ringen-filmerna – ni vet de gräsklädda kullarna med små, små hus med runda dörrar insprängda i sig. Där gick Jenny på en guidad rundvandring bland husen där Bilbo, Frodo, Sam och alla de andra hoberna bor.
Ursprungligen var planen att Bilbo-filmerna (det planeras två stycken) skulle börja spelas in för någon vecka sedan. Därför var all iordninggjort för inspelning – växter, planteringar, dekor, etc. Upplevelsen blev alltså maximalt lyckad och effektfull. När det gäller inspelningen så är den just nu framflyttad cirka ett halvår…
Jenny fick fotografera, men har skrivit på ett sekretessavtal som hindrar oss från att lägga upp bilderna här. Men kom och hälsa på någon gång så får du se allt. Annars är deras hemsida http://www.hobbitontours.com/.
Dock vågar vi visa en bild på den aktivitet som rundturen i Hobbiton avslutades med – Fårrakning. Himla intressant… Eller?

Efter det fortsatte vi till Auckland och den campingplats där vi spenderade första natten efter att ha hämtat ut husbilen. Denna gång har vi en personbil, och hyr en stuga istället.
Förutom att steka upp den sista fisken från gårdagen så ängnade vi kvällen åt att packa inför den långa, långa flygresa som startar imorgon.

Nästa gång vi har tillgång till internet är på Sydney’s flygplats, sen blir det inget förrän vi är hemma i huset. Vi får se hur mycket bloggande det blir under resan… Vi ses hemma annars!

En bonde som rakar ett får...

Nya Zeeland Tisdag 2011-03-01

Idag var Lars-Åke ute och fiskade nästan hela dagen. Åkte från stugan 06:30 och kom tillbaka 16:30. Det var bottenfiske från en fiskebåt. Vi fiskade på 80-100 meters djup – det blir mycket vevande för att få upp fisken.
Efter en något långsam och trevande start så satte fisket igång på allvar. Det vi var på jakt efter var Tarakihi – en utav de mer välsmakande fiskarna. Jag fick inte flest fiskar – men jag fick både den största och den minsta. Den största var på nästan 3 kilgram och enligt kaptenen så var det så stora de kunde bli. Kaptenen kom förbi många gånger och beundrade min stora Tarakihi. De övriga fiskarna lyckades vid enstaka fall få både Snapper och Baracuda, men jag fick “bara” Tarakihi. Jag behöll 5 stycken fiskar som blev en utomordentligt god middag (för flera dagar), medan jag släppte tillbaka övriga i havet igen.
Fiskelyckan var mycket god, och det var en rolig och lyckad fiskedag.

Under tiden spenderade Jenny och barnen dagen vid stranden utanför vår camping. Där hade framför allt barnen väldigt roligt i sanden.

Inte nog med att vi nästan råkade ut för den stora jordbävningen i Christchurch. På eftermiddagen i dag råkade vi nästan hamna mitt i en tornado! Lars-Åke fick se den från fiskebåten, som just då var på väg tillbaka till hamnen, och Jenny och barnen fick uppleva den från stranden – allt för nära. Det blev för Jenny, Rasmus och Julia att skyndsamt ta sig från stranden och söka skydd.
Nu var det troligen aldrig någon större fara. Tornadon gick aldrig in på land, utan befann sig hela tiden ute på vattnet, men dock ganska nära stranden. Tornadon var inte jättestor, men den ställde till en hel del stök i vattnet. Man kunde se hur vattnet sögs upp en bra bit – och hur vattenånga sögs upp hela vägen upp till molnen.
En häftig, men också lite obehaglig, upplevelse.